Jag känner mig helt nere idag, känns nästan som det är jag som äger hästen.. Men är kankse för att jag är en djurvän eller för att jag tycker så synd om Stina och Julia. Det är så hemskt när man ser en häst med så mkt energi och en ryttare som bara vill ut och tävla, och så går det inte för ett jäkla knä! Det är inte rättvist!
Jag kommer aldrig kunna skaffa några husdjur för jag klarar verkligen inte av något sånthär, och jag är en sån känslig person. En såndär person som man egentligen inte får vara, när någon kompis gråter och man ska trösta så börjar jag själv gråta, bara för att hon är ledsen :(

Dagen började inte bra heller, det första vi såg när vi kom dit var två killar som gick med en livlig häst in i ett bås med plankor runt, och brevid stod det en stor röd konteiner. Ena killen hade en spruta i handen och jag och Stina kollade snabbt på varandra.. De ska avliva hästen. vi hörde ett dunk och sen gick killarna ut som att inget hade hänt och stängde igen, sen låg hästen där under iaf de 5 timmarna vi var där!  Det gick en ilning genom hela ryggraden och jag förstår inte hur man kan göra det? de gör det så känslokallt också, ifs är det väl vana men ändå!
Men sen kom vi in och såg ett sånt gulligt föl, han hade så långa ben och staplade sig fram, åhh vilken gull ♥ Då glömde vi bort det hemska ett tag...

Sammanfattning på dagen kan förklaras såhär: Ledsamt!
(och en sak till, det där om att jag skrev att jag inte skulle kunna skaffa något djur, det stämmer inte! Hur hemskt det än är när det händer något sånthär, kommer jag inte kunna hålla mig :) vill ha en hund snart!!)